Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Karl Ulfsson och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 HÖVDINGAMINNEN
Giovanni gick, utan bitterhet, utan avund, utan
saknad, och han ’medförde sin kärlek till denna kvinna,
som han älskat i hennes barnslighet, hennes
omedvetande om skuld och synd.
Men riddaren och drottningen gingo ner till
stranden och stego i en gyllene drake, ensamma, utan
tjänare eller uppvaktning.
Båten gled och månen sken; drottningen talade
och riddaren rodde.
- Är det vackert? sporde hon.
- Ja, naturen är alltid vacker, och här är så
skönt att himlen icke behövde vara skönare för att
locka.
- Icke sant? Men det är som i ett landskap av
en mästare, däri en klåpare målat in figurerna;
mänskorna äro fula, hur kommer det sig, då naturen är
så härlig? Är det samma en som skapat båda?
- Ja, det lär ju vara. Livet är icke vackert, ni
har rätt, och mänskorna bara plåga varann, lura
på varandras fel, vänta på varandras fall; och det
är icke nog för ens lycka att det går en själv väl, det
måste även gå illa för andra, att man må ha det
riktigt gott.
- Icke sant, ja. Det är nog så tyvärr! Jag har
icke alltid varit i goda förhållanden; i tre år var jag
borta härifrån och levde i Provence, min svåger,
dåvarande, ungraren kom ju hit och intog borgen; sedan
var det oroligt och eländigt; folket är alltid
missnöjt och tycker inte om att man regerar; därför
regerar jag så lite som möjligt, och när jag roar
mig, ser de hälst.
De hade nu kommit ut ett stycke från land, dock
skyddade av hamnarmen. Calvarieberget, förut osyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
