Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Karl Ulfsson och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ULFSSON OCH KÄNS MODER 203
ligt, bortskymt av borgen, steg nu fram i månskenet,
och de tre joerhört stora korsen tecknade sig mot
himlen. Kristusbilden lyste vit från korset, vid vars*
fot stodo bilderna av Maria modren och Magdalena.
Drottningen betraktade en stund den hemska
tavlan, varpå hon bad riddaren bemärka om där
icke fanas folk uppe på berget.
- Jo, vid alla helgon; där kommer ett tåg
nunnor med facklor uppåt åsen!
- Nu stanna de och ställa sig i rad med
ansiktena hitåt.
- Det ser ut som om de siktade oss, eller slottet
åtminstone.
- Alldeles som de ville tala oss till.
- Nu falla de på knä och sjunga, jag hör ända
hit att det är en litania...
- Låt oss rö nedåt Posilippo, jag lider av det
där; kan ni se om de bära kors också?
- De bära korset i ena och facklan i andra
handen.
- Då äro de från Santa Croce, där er mor
härbärgeras.
- Min mor! Aldrig får man ha någon glädje
ostörd! Jag vet hennes förehavanden och känner
hennes tankar ända hit; det gör mig beklämd, vi få
ingen fröjd i denna afton; tror ni de sett oss?
- Min båt är känd, och jag fruktar Giovanni är
med i det spelet.
- Det känns alldeles som de sköt på oss med
bössor; fryser ni inte?
- Jag vill kvävas snarare; blir förstenad, stum ...
- Då vända vi om! Tänk att mänskor kunna
vara så elaka och störa ett oskyldigt nöje. Nu måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
