Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Karl Ulfsson och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ULFSSON OCH HANS MODER 205
sömnen, till ett lanthus på vägen till Posilippo, där
han hölls dold.
När fru Brigitta fick veta att slutet nalkades, då
först gick hon till den sjuke sonen.
Riddar Karl låg i sin säng med ansiktet mot
öppna fönstret, varigenom han kunde se muren av
kungliga palatset, topparne av de fruktbärande
orangerna och röken från Vesuv.
Timglaset stod vid huvudgärden, sandkornen
silade; men den sjuke väntade, icke att livet skulle
förrinna utan att hon skulle komma, hans hjärtas
utvalda. Han hade skickat henne många bud, vilka
icke blivit framförda.
Nu om aftonen hade han vaknat ur en slummer
och kände en doft av blommor; han reste sig i bädden,
såg en kvast av rosmarin vid huvudgärden och
konturen av en kvinna som stod för ljuset.
- Älskade! viskade han och sjönk tillbaka,
utmattad av sinnesrörelsen.
En kallsvettig hand fattade hans, en röst talade
hårt, han såg att det var modren, och då vände han
sig mot väggen.
När fru Brigitta märkte den fasa hennes närvaro
framkallade, greps hon av smärta; och då hon såg
hur den nyss så kraftiga mannen tvinat ihop till en
barnkropp, fattades hon av ånger och förtvivlan.
- Min son, sade hon, du får icke dö.
Hon lade händerna på hans hjässa, hans panna,
hans bröst; hon bad tysta böner; gav honom en
drogue hon medfört och satte sig sedan vid
sängkanten, talande:
- Du skall icke vara mig gramse, att jag slagit
dig med helsot, jag ville endast rädda din själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
