Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Karl Ulfsson och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 HÖVDINGAMINNEN
Den sjuke, som återfått något kroppsvärme och
livskraft, svarade:
- Vad högmodas du, arma mull och aska; liv
och död stå i Herrans hand. Du hade ingen makt
över mig, vore hon dig icke given ovanefter; men
ett förbråkat rö skall han icke sönderbryta och en
rykande veke skall han icke utsläcka,
- Tala icke hårda ord vid din moder, ingen
annan har älskat dig så som hon.
- Fruktansvärda moderskärlek, du har ätit dina
barn, som hedningarnes gud. Du berövade oss far,
mor och hem, när du drog länder och rike omkring
för din ärelystnads skull; du satte ut mina små
syskon, skiljande dem åt; vet du var de finnas nu?
Har du frågat efter dem? Två äro döda, det vet
du kanske icke!
- Straffa mig, jag förtjänar det; säg mera ont,
det lisar!
Riddaren syntes ha mottagit nya krafter av
modrens närvaro, och den hemlighetsfulla sjukdomen
tycktes hävas. Därmed mildrades hans sinne, och
han fick medlidande med sin bödel.
- Gråt icke, mor lilla, du vill nog väl, men
gör så illa; du är ett oförståndigt barn, det är jag
med och vi alla, men vi ha en förståndig fader i
himmelen som leder alla våra dårskaper till en god
utgång; snart är jag uppe igen...
- Tror du att du kommer upp, att du blir frisk?
Då skall jag tacka Gud att han lyftat denna skuld från
mitt samvete; ser du, Karl, jag visste icke Herren
skulle höra min bön så, på det sättet, så snart...
- Du har önskat livet ur mig, mor? Nåväl, du
har givit mig livet, det är ditt, tag det åter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
