Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Karl Ulfsson och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 HÖVDINGAMINNEN
står som en stank i rummet och gör mig sjuk; låt
kärleken råda och jag är åter frisk.
Nu hördes en röst utanför fönstret:
- »De som höllo vakt vid murarne, slogo mig,
stötte mig och lyfte min slöja. Jerusalems döttrar, jag
besvär eder: finnen I min vän, så sägen honom att
jag är sjuk av kärlek.»
Riddar Karl lyssnade; hans anlete sken upp och
han svarade:
- »Kom med mig från Libanon, min brud, fly
bort från Amanas spets, från lejonkulorna, från
leopardbergen. Mitt hjärta har du tagit, min syster,
min brud!»
Rösten svarade:
- »Vart är din vän gången? Vart har din vän
vänt sig? Vi vilja söka honom med dig!»
Fru Brigitta hade känt rösten; hon stängde
fönstrets luckor och hastade till dörren att rigla den, då
hon hörde steg ute på förstugans stenar.
Nu knackades sakta, milt, hopplöst, och
drottningens röst hördes åter:
- Låt upp dörren, fru Brigitta, jag är
drottningen, men lägger min makt härutanför, min krona,
min ära. Jag vill intet ont göra, hellre ont lida;
jag är en svag kvinna, jag vill säga farväl åt en vän,
som var mig kär, förvägra icke min bön.
Fru Brigitta hade en svår kamp, ty i drottningens
hand låg hennes äregirighets dröm, resan till den
Heliga graven; men drottningen läste hennes tankar
genom den lyckta dörren:
- Tron icke, fru, att jag hämnas, jag är icke
sådan, jag håller mitt löfte likafullt; jag hotar icke,
jag ber...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
