- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 43. Hövdingaminnen /
222

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Kungshamns-gisslan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berätta... han bad att få bli fånge... vredgas icke;
jag gav honom äta och skickade honom med en knekt
till Blockhuset. Kungen själv har svultit, både av
brist och av sorg.

– Sorg? Kan den sörja? Vem sörjer han?

– Vet du icke att hans Dyveke är död, och
Torben Oxe halshuggen såsom misstänkt att ha stått
i olovligt förhållande till henne.

– Är Dyveke död? Stackars Kristian... icke
därför att jag vill försvara denna råhet, då han var
lagligt gift med den goda Isabella och höll en frilla
i huset; men jag tänker att han älskat Dyveke, och jag
kan känna hur han skall lida... förstår du, när man
själv är lycklig, plågas man mer av andras olyckor.
Ja, i denna stund då solen lyser på oss, oss fyra, då
himlen är så blå och vattnet så lugnt, skulle jag kunna
önska gott åt dem därute...

Han pekade åt andra stranden, där fiendeskeppen
lågo mörka, livlösa, med hängande segel och flaggor.

– Du uttalar mina tankar, Sten, och tro mig,
lite godhet skulle kanske hjälpa mer än krut och
lod...

– En slagen fiende kan man bespisa, men en
oslagen icke... jag skall skicka ut en skuta med
livsmedel på försök. Finns där något gott hos den onde
mannen, så skall han visa det då! Jag vill göra’t.

Herr Sten vände och gick uppåt trädgården för
att ge befallning om livsmedlens anskaffande, då han
fick se en tiggargubbe komma larvande emot sig.
Men vid närmare betraktande tyckte han sig känna
den lilla hopfallna gestalten.

– Doktor Hemming! utropade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hovdminn/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free