Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Kungshamns-gisslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 HÖVDINGAMINNEN
- Jaså, jag skall ha det här lilla papperet; min
tro, det var ett rart skriveri; trösta mig, trösta mig;
man skulle aldrig skriva på papper, det är så
farligt, så farligt; här ha vi emellertid allihop, hela
samlingen som flugor i en hav, allesamman, Erik
Johansson Vase, Vasarne känner vi, Hemming Gadh,
Mathias, mina goda vänner; men Johannes Brask!
Fy! det hade jag icke väntat...
Nu kastades mäsken och konungens ansikte
förvandlades.
- Tack, fru Kristina, sade han med rå stämma;
nu göres oss icke mera vittne behov!
Han slog näven i bordet, och med ens
förändrades skådebanan.
Clas Bille och Severin Norrby inträdde i salen
med knektar, bärande facklor och bloss. Salen
rensades; herrar och fruar släpades ut och kastades i
fängelse.
Följande dag, den 8 november, stod Nils Lycke
på burspråket utanför Stockholms rådhus under det
Stortorget var belamrat med galgar och schavotter.
Nils Lycke höll ett tal och uppläste namnen på de
förnämsta dödsdömde. Det började med biskop
Mathias och Vincentius, samt Erik Abrahamsson och
Hemming Gadh.
- Men det är kung Kristians vänner! hördes en
röst från torget.
- Ja, svarade den snedige dansken, men därför
äro de förrädare mot sitt fosterland, och som
sådana äro de hemfallna åt bödelsyxan.
Det var svar på tal; och så började blodbadet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>