Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Räfst- och rättarresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 HÖVDINGAMINNEN
- Hå kors, äger han två kronor, jag har bara
en! - Vem är den andre då?
- Den är väl känd; han har satt ut sitt namn:
Johannes, Dei Qratia, episcopus Lincopensis...
- Dei Gratia, det är Brasken med Guds nåde!
Kungen tog rodret ur styrmannens hand och höll
rätt ned på jakten.
- Jag bara tar pekfingret av honom, våren icke
rädda, sade han.
Och i nästa ögonblicket skrapade karavellen bort
bogsprötet från jakten, så att båda ståndaren strökos
i sjön.
- Undskyll, ropade konungen över bord, trångt
farvatten rymmer icke våra nåder. Hoppas
ärkebiskopen icke är ombord, eljes skulle jag jag göra
besök...
Resten blåste bort i vinden och båda fartygen
höllo sin kurs.
- Tänk, vi kommer som tattare, och de där far
fram som kungar! Jag trodde vår nya Ingjald Illråda
tog med alla småkungarne, men det finns flera kvar
ser jag. Två kronor, med Guds nåde!
Nu syntes Stegeborg alldeles inpå, och det var
lustresans första mål.
- Nå, Bernt, sade kungen till von Melen, kan
du ta emot oss kungligt nu?
- Ja, ers nåd, nog har jag sänt ilbud till
hovmästaren, men våra tre hundra knektar tror jag icke
får plats.
- Då skickar jag dem att gästa Brasken i
Söderköping eller Linköping, själv skall jag hedra honom
med ett besök på Munkeboda som han aldrig skall
glömmal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
