Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Räfst- och rättarresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄFST- OCH RÄTTARRESAN 243
Skeppet lade upp mot vinden och gick in till
slottets brygga.
- Men det är ju en ruin vi skola bebo, min käre
Melen, klagade konungen.
- Ja, det är ju intet palats, men nog få vi rum,
svarade slottsherren, som icke sett huset.
Ståtligt, som ruin betraktat, var Stegeborg, men
prinsessan Margareta i egenskap av husmor greps
av farhågor då landstigningen började. Kastellanen
på bryggan såg bekymrad ut, när han märkte att
gästerna räknades i hundratal.
- Var är hovmästarn ? frågade konungen, vilken
var en man som kunde umbära, när det behövdes,
men som hatade försakelse, när det icke behövdes.
- Hovmästarn blev sjuk inne i Söderköping,
men han sände sin son; det är en ung man, vilken
har gjort sitt bästa ...
Man tågade upp; vindbryggan var nerfälld och
porten smyckad med löv, blommor och flaggor.
Allt hovfolket, jämte allmoge från granngårdarne,
togo emot den nya konungen; kanoner smällde,
trumpeter ljudade och Gustav Vasa mottog den enkla
hyllningen med tacksamhet och rörelse. Han hade velat
komma på häst med silverskor och strö mynt omkring
sig, men han var så fattig att det var frågfan om mat
för dagen; och på sjöresan hade de tyska knektarne
knotat över otillräcklig proviant. Den usla
karavelien, som han köpt begagnad och på kredit av
lubeckarne, sändes därför genast in till Söderköping
att förlägga knektarne i klostret.
Emellertid hade det kungliga följet stigit in i
slottet, vars tre längor voro nerskjutna och vars fjärde
mera liknade en fästning. Där luktade fukt, var mörkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
