Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Räfst- och rättarresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 HÖVDINGAMINNEN
och tungt. Konungen gick från rum till rum, spejande
efter möbler och skymten av eft duktyg, men han ville
icke fråga så mycket för att ej göra gästerna ledsna
och ställa sin värd i en ogunstig dager.
Hovmästarn, en ung man kallad Olof, kom och
gick liksom väntande en befallning, men sade
ingenting. Konungen blev trött och satte sig slutligen i
nedre våningen på en bänk; försökte lustiga samtal
med följet, men kunde icke hålla ut. Man såg hur han
var hungrig och ledsen och hur det mörka rummet
tryckte honom.
Slottsherren inträdde slutligen, förande konungens
syster.
- Kära hjärtans så ledsamt, började hon
gråtfärdig; aldrig skulle vi ha tagit hit; intet har den
förrädaren Norrby lämnat efter sig, varken i visthus
eller källare, och vi få draga in till Söderköping.
- Gråt inte, barn, det finns väl några
brödskalkar och en tunna öl!
- Nej, nej, nej! Ingenting, ingenting; men var
icke vred, kära hjärtans broder...
- Då seglar vi igen, svarade kungen, reste sig
och tittade ut genom fönstret.
Karavellen hade lagt ut och gått med god vind
inåt viken. Det var för mycket till och med för en
lustig herre som kung Gösta, och hans blod sprang
upp i kinderna.
Då vände sig prinsessan till den lille hovmästaren
och viskade honom i örat. Denne höjde sin stav,
trumpeter skållade, rummets väldiga skjutdörrar
gingo åt sidorna, solskenet störtade in i det mörka
rummet, och utanför i trädgården på en gräsmatta
syntes dukade bord, med alla härligheter från den feta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
