Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Räfst- och rättarresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 HÖVDINGAMINNEN
- Jag kan icke lösa eller binda...
- Gott; då löser jag mig själv! - Se där ha
vi mäster Knut, konungamakaren, som han kallas! -
Jag har älskat denne man, jag kysste hans hand
efter Strängnäsvalet, och jag hade honom på högra
sidan vid intåget i Stockholm. Nu hatar jag honom;
icke därför att han fordrar tacksamhet, utan
därför att jag är skyldig honom något. Man älskar
ju icke fordringsägare, och jag är icke född bland de
tacksamma. Se på honom! Han har dåliga
underrättelser åt mig, ty han ser glad ut invärtes.
Domprosten Knut i Västerås, sedermera bekant
såsom mäster Knut i bedrövligt sammanhang med
Peder Sunnanväder, kom nu trippande genom hagen
och bar något i handen. Troende sig vara konungens
vän, hade han anlagt en förtrolig min, vilken just
retade den ömtålige Gustav Eriksson Vasa.
- Vad för du i skölden? hälsade kungen.
- Ers nåde älskar icke nyheter ur andra hand,
svarade domprosten, men när fäderneslandet är i
fara...
- Då får till och med du tala; alltså tala!
- Kort och gott! Kung Fredrik i Danmark har
översvämmat vårt land med proklamationer och brev,
i vilka han gör anspråk på svenska tronen, åberopande
sig på Kalmareföreningen och drottning
Margaretas ...
- Så, så! Får jag läsa!
Konungen läste och vredgades.
- Å Herre Jesus frälsaren, skall jag börja om
igen, om igen! Är jag kungen eller icke?
- Jo, ers nåde; men när man fått kronan* skall
man försvara den också!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
