Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Räfst- och rättarresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄFST- OCH RÄTTARRESAN 267
- Det var ett rysligt sällskap, viskade konungen.
Männen se ut som feta tjuvar och kvinnorna som
h-r; de göra miner åt varann. Se på den där tjocka
buken med röda näsan, han skrattar i mjugg under
det han sjunger Mönstra té ess e matrem!
Just som sången slutade gick konungen med
raska steg upp i koret, fann dörren till klostret öppen,
bröt sig väg mellan korherrarne och kom in i en
täckt gång.
- Vem sökes? frågade en storväxt munk, som
ställde sig i vägen.
- Abbedissan sökes av konungen! svarade
Gustav och sköt munken framför sig. Visa vägen
nu, genast!
Munken försökte motstånd, men konungen
slamrade med sin värja och blev åtlydd. Genom en mängd
gåtigar anlände de slutligen till en dörr med
överskrift: Abbedissan. Munken knackade, släpptes in,
mottog ett besked och, vändande sig till konungen,
sade han:
- Vår moder är sjuk!
- Jag har läkare med mig, svarade konungen
och trädde in.
Där var ett stort vackert rum med blommor i
fönstret, bekväma stolar med virkade överdrag. Mitt
på golvet stod ett bord med grön duk, och i en
ljusstake brann ett grenljus av talg med insmälta
lackdroppar i mönjerött, föreställande Kristi fem sår.
Abbedissan satt vid bordet, vars låda hon hastigt
sköt igen liksom döljande något.
- Förlåt jag tränger in, började konungen, men
jag har stått utanför och ringt en alltför lång stund.
Nu sätter jag mig. Sitt, kansler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
