- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 43. Hövdingaminnen /
275

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Sorgespelet på Örbyhus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SORGESPELET P A ÖRBYHUS 273

förminskade inkomsterna gjorde också att
prästerskapet måste snugga hos bönderna, förlorade
aktningen, kunde icke få gifta sig med en ärlig
bonddotter, utan voro hänvisade till skörlevnad på
allmänningen.

Kapellanen hade en gång varit gift, men .efter
hustruns död slog han sig på att supa; det nya
kornvinet eller brända vattnet, som var vigare och
behändigare än det tungrodda ölet, gav hastigare resultat
och skrymde icke så mycket En tid hade han råd
hålla sig en kökspiga, men när det gick utför, blev
han ensam i stugan. Lönen var njugg och utgjordes
i naturaprestationer, bland annat fiskrätt i
Vendel-sjön. Han måste alltså fiska för att kunna leva, och
han bytte bort fisken mot mjölk, bröd och brännvin;
ibland arrenderade han bort fisket delvis åt bönder,
ibland pantsatte han det för gäld, mest uppkommen
vid kortleken. Han var icke aktad av bönderna, men
allmänt omtyckt som en glad sällskapsbroder här
uppe i den stora ensamheten. Ibland goda grannar
ägde han bergsmännen vid Dannemora, vilket först
varit silververk, men nu övergått till järnet; där vid
gruvan fanns rikt folk och mycket av denna världens
goda.

Till slottets hövitsman Erik Andersson från
Bju-rum i Västergötland stod han i ett förhållande, som
endast kunde kallas landsmannens, då de båda voro
västgötar. Kamrater, som måste fördraga varandra,
men mer icke.

Emellertid, och icfter lyktad fångst, började mäster
Urban vissla som en stare, och samtidigt spejade han
runt om sjön. Det dröjde en stund, men så kom en
18. - Strindberg, Hövdingaminnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:31:17 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/hovdminn/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free