Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Sorgespelet på Örbyhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SORGESPELET PÄ ÖRBYHUS 279
om, ändrade ansikte och blev hög. Den
fyrtiofyraårige Erik såg ut som en sextioåring med vitt hår och
skägg. Ögonen hängde och voro fuktiga, munnen
hade behållit det förtvivlat vemodiga draget från
ungdomen.
- Vad var det du sade? hälsade han sin läkare
och präst.
Urban hade ingenting sagt, men konungen var
i ensamheten så vand att tala och svara för sig själv,
att han numera icke kunde märka om en närvarande
höll tystnaden eller ej.
- Ers nåde har kallat mig, svarade Urban.
Konungen syntes eftertänka om han gjort det,
och svarade därpå, i det han satte sig vid bordet:
- Ja> Jag ville tala vid dig innan jag dör.
- Dör?
- Jag är dömd till döden nämligen.
Urban fixerade fången ett ögonblick.
- Jag vet allt som sker, fortfor Erik; jag hör
vad man säger i Stockholm, jag hör vad du tänker nu:
du undrar om Karin har tält om det där för mig; det
har hon icke, vi talar om helt andra saker. Emellertid
vill jag säga dig att jag är oskyldig. Johan lät jag
först varna när han pantsatte sju svenska slott i
Livland, åt Sveriges fiende polacken; det var
landsförräderi och förtjänade döden, men jag gav nåd; när
Johan reste finnarne mot mig, förtjänade han andra
gången döden, och han blev dömd från livet av laglig
domstol; men jag benådade honom med anständigt
fängelse; och sedan gav jag honom fri. Vad har han
att klaga då? Du svarar med Sturarne och de andra.
Men ständerna dömde dem såsom förrädare, och dö
voro förrädare. Svara nu: vad har jag brutit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
