- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 43. Hövdingaminnen /
286

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Sorgespelet på Örbyhus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284 HÖVDINGAMINNEN

Angermannus satt fängslad på Åland, då hertig Karl
förgäves lagt sig ut för honom; hertig Karl
beskyddade nämligen den evangeliska läran; och dess
anhängare flydde i massor till honom; men de borde
erinra ätt konung Erik var den första som pekade på
Johans papisteri och därför fått lida så omänskligt;
därpå skildrade han sitt sista besök hos konung Erik,
som visserligen var svag; men väl försatt i frihet skulle
bliva dem en nådig herre, med hertig Karls hjälp, väl
förståendes. Han målade upp scenen på sjön om
aftonen, huru knektar jagat bort Karin, som endast
infunnit sig fot att få hälsa sin make med en oskyldig
viftning av näsduken...

Församlingen grät; gudstjänsten förklarades
avslutad, kvinnorna fingo gå hem, men karlårne
samlades på kyrkbacken. Och när de skildes, var beslutet
fattat: kung Erik skulle befrias i nästkommande
vecka, vid Brittmässan. Bönderna, som då fingo köra
in med sina lass på borggården, skulle ha vapen dolda
i vagnarne och på givet tecken intaga slottet.

Dagarne före Brittmässan syntes mäster Urban
på iändsvägarne, löpande socknen runt, alltjämt med
sin röda bok under armen. De hade en otrolig
förmåga att synas, dessa röda pärmar; på en gångstig i
gröna åkern lyste den som en vallmo eller eii
tuppkam; som den röda hanen skrek den vatrt den kom;
och slutligen satte Urban den på en stång, och,
kallande den för blodfanan, samlade han bygdens
pojkar efter sig. Han planterade stången i
sädes-skylar och anförde stenkastning mot densamma, så
att innahmätet kröp ut, men pärmårne höllo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:31:17 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/hovdminn/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free