Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Sorgespelet på Örbyhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SORGESPELET PÅ ÖRBYHUS 285
Slutligen var den stora dagen inne. Avradsbön-*
derna samlade sig vid tingshuset, och sedan de
formerat kolonn, satte sig föran i rörelse. Som en stor,
tjock orm kröp den fram, slingrande sig mellan
avskördade gärden, och efterst syntes kapellanen^med
de röda pärmarne, dock icke på en stång.
Tåget slingrade fram mot Örbyhus slott, och vid
framkomsten fann man vindbryggan uppdragen.
Bönderna smällde med piskorna för att giva sin ankomst
tillkänna, och efter någon väntan visade sig en
slottsskrivare på muren, ledsagad av en trumslagare. Han
hade ett papper i handen, och efter trumslag läste
han upp:
- I anseende till förre konung Eriks iråkade
sjukdom kunde icke avradsböndema insläppas i slottet,
utan befalldes återvända till tingshuset och i
därvarande kronolada avlämna sina varor, etc.
Bönderna förstodo att där var förräderi å färde,
De slogo sina huven ihop och rådgjorde.
Men då sköts en båt ut från slottet, och över
vattengraven kom roende en annan skrivare som bad
att få tala vid mäster Urban.
Efter någon tvekan och mest driven av nyfikenhet
gav denne sig i båten och infördes genom en
vattu-port, där han genast belades med handbojor, vilket
han fann helt naturligt då hans samvete var så pass
orent* ehuruväl han ångrade sin dumhet att gå i
snaran. Han infördes i borgstugan, där han fann
Erik Andersson jämte två civila herrar, den ena
förfärligt supig till utseendet. Denne tog ordet utan
långa företal:
- Mäster Urban, sade han; jag är konungens
sekreterare, Johan Henriksson. Jag medför tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
