Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Apostata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 HÖVDIiNGAMINNEN
Han reste sig, den långe, gänglige mannen med
det hängande röda kämpaskägget, och vandrade på
golvet, som om han ville lämna bakom sig denna
härva omöjlig att reda.
- Sköt dig själv då! avklippte han vresigt.
- Var icke vred, min far, svarade Sigismund,
ty jag är utan skuld. Du uppfostrade mig, du och min
mor, i den romerska läran; men när en dag kom att
jag fick styvmor av den protestantiska bekännelsen,
då fordrade du att jag skulle lämna min ungdoms
tro; och när jag icke kunde villfara din begäran,
slog du mig...
- Tyst! Du får icke riva upp min levnads
vävnad, som just nu höll på att gå ihop; du får icke
ställa mig till rätta, icke konfrontera mitt forna med
mitt närvarande. Men ett skall du veta: du har aldrig
förstått mig! - Jag har aldrig ämnat en återgång
till Rom; jag åsyftade endast en kyrkornas och
lärornas försoning, då jag fann det orimligt att kristna
människor, med samma tro, samma dop, skulle stå
som fiender för de yttre ceremoniernas skull...
- Men, far, du övergick formenligt till den
katolska läran.
- Formligt, aldrig; och det har jag glömt. Men
när jag den tiden såg protestanterna söndra sig
själva som lutheraner, zwinglianer, calvinister,
ana-baptister, då satte jag mitt ankare i den allmänna,
apostoliska, kristna kyrkans säkra botten; och tro
mig, söndringarne äro icke slut; hertig Karl lutar
åt calvinismen, liksom Erik och jag en gång gjorde,
båda två. Nu har jag emellertid prövat allt och
behåller vad gott är av varje bekännelse, därför har
jag genom grundliga studier vidgat målet, och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
