- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 43. Hövdingaminnen /
297

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Apostata

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

APOSTATA 295

leende. Sigismund, en svärmisk yngling, ogift ännu,
kunde icke se upp till henne som till en styvmor,
utan betraktade henne som en ung kvinna, eller
snarare flicka; när han kysste hennes hand, rodnade
han hastigt, men kännande fadrens blickar på sig,
bleknade han, vilket roade den lilla drottningen, som
visste att hon ägde sin gemål i klädningsfickan.

- Nå, började hon, när de satt sig, herrarne ha
konsulterat, riken och nationer vänta på ett ord som
skall avgöra öden; han I blivit eniga?

- Vi äro alltid eniga, svarade Johan.

- Det skulle vi vara också, om Rödskägg ville
vara förståndig.

- Hur skulle vi då bära oss åt? frågade Johan
med ett jättens leende under sitt kämpaskägg.

- Jo, du skulle alltid lyda mig! svarade Gunilla.

- Du lilla, du lilla, svarade Johan och strök
hennes fina kind.

Och när ett kärligt leende sken över hans torra,
kärva drag, såg han än mera grym ut.

Sigismund, som var tidigt vorden klok, aktade
sig noga att med en min röja sin mening, ty vilket
parti han än tog, skulle han torna på klippor.

Drottningen skänkte ett stort glas vin åt sin
gemål, och när Sigismund ville överbringa det åt
fadren, råkade hans hand vidröra Gunillas, som icke
var fri från behagsjuka och begär att reta sin gamle
make. Hon grep i den vita handen och låtsades
beundra en ovanligt vacker ring.

- Vem skall äga den handen och ringen en
gång? frågade hon.

- En kejsares dotter, svarade Johan barskt.

- Då blir jag rädd, sade Gunilla skälmaktigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:31:17 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/hovdminn/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free