Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - I Bärwalde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 HÖVDINGAMINNEN
- Majestät, sade han, det talas franska där nere
på torget; om vi skulle lära tyskarne parlera...
- Det kan jag inte, det vill jag inte! Vad i
himlens namn skulle kristenheten säga i morgon, om jag
i dag toge kardinalen Richelieus blodiga hand i min?
Man skulle kalla mig condottiere .- det ordet har
redan fallit! - och ni vet att jag återvisade Charnacés
anbud i Stettin, emedan det var förödmjukande i
ordalagen; lika förödmjukande som när Kristian IV ville
ha mig till sin sekond.
- Förlåt, avbröt nu Horn; om vi den gången
översett förödmjukelserna och gått med dansken, så
vore Tilly ur spelet, kanske ur livet.
- Det kan du säga mig nu; nej, icke
sekundofficer åt Kristian IV, hellre premiär åt Ludvig XIII,
om så skulle vara.
Konungen önskade det franska förbundet, men
han ville övertalas. Ty redan 1628 hade han skickat
sekreteraren Lars Nilsson till Paris för att få subsidier,
och i Västerås 1630 förhandlades med fransmän om
ett förbund, men allt strandade på svenska konungens
högmod och icke alls på religiösa skrupler.
Baner hörde hur konungen i sitt sinne övergick
till kardinalen, och därför beslöt han hjälpa på:
- Charnacé är i närheten; om ers majestät
överlämnar åt Horn och mig att underhandla, skola vi
kringgå alla klippor och rädda äran både åt kung
och fädernesland.
- Tyskland skall förstå det, Europa också, men
Sverige och svenskarne skola aldrig fatta den
åtgärden.
- Jo, i samma stund religionskriget avblåses,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
