Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Ölandskungen och den lilla drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖLANDSKUNGEN OCH DEN LILLA DROTTNINGEN 345
hon; jag har försökt konversera snillet Stjernhjelm,
och han kan inte svara, bara grinar som en bonde.
Nej, jag vill härifrån, ut... till vad pris som
hälst!
När hon spatserat en stund och eldat upp den
sköne spanjoren, släppte hon honom och tog Klas
Tott, som väntat på tillfället. Pimentelli gick missnöjd
upp i sin våning, belägen under drottningens.
Tott, som lidit under Stiernhielms långa audiens
och som harmats åt Lejoncronas försteg, kunde icke
dölja sin harm och behövde icke heller, då han var
den mest gynnade.
- Har Stiernhielm gått? frågade han.
- Jag hoppas för alltid, svarade Kristina.
- Nåväl, jag talar endast illa om frånvarande;
det är min princip. Läs då detta epigram, och se om
han förtjänat sin onåd!
Drottningen läste på en pappersremsa följande
epigram av Stiernhielm över skräddaren Holm:
Qui modo Sartor erat, nunc Consiliarius audit:
In promptu res est; nam bene rem tetigit.
- Han är icke så dum! sade hon; men betala
skall han.
Och hon rev sönder papperet i små smulor. Så
blev hon ond på Tott, emedan han burit fram, och så
gick hon över till Steinberg.
- Följer han mig, om jag gör en utländsk resa?
frågade hon förtroligt.
- Kring hela jorden!
- Ni har räddat mitt liv en gång; gör det två!
Steinberg svor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
