Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Ölandskungen och den lilla drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
HÖVDINGAMINNEN
hans värkande huvud. Skam, ånger, förebråelser
gisslade honom, så att han måste upp ur sängen.
Han öppnade fönstret; såg fartyg i sundet, drack
vatten och baddade pannan; därpå somnade han om.
Efter ett par timmar väcktes han av kanonskott;
men blev liggande och räknade: en, två... ända till
tjugoen! Ja, det där kände han, och det var bara
svek, eller var det drottningens namnsdag kanske?
Han vände sig åt väggen, då ute i korridoren
en fanfar av trumpeter och pukor skrällde. Dörren
öppnades och allt hovfolket i stora dräkten visade
sig, anförda av Wurtz och Linde. Wurtz bar ett
rött sammetshyende, på vilket låg något, trädde fram
till sängen och föll på knä.
- Är det min namnsdag eller...? frågade den
omornade prinsen.
Ett stort brev med rikssigillet föll i hans hand;
och darrande i hela kroppen öppnade han och läste.
Det var kallelse från rådet, att tronföljaren måtte
infinna sig i Stockholm, sedan drottningen skriftligt
och oåterkalleligt avsagt sig regeringen. Axel
Oxenstjernas namn syntes där, alla underskrifterna voro
sigillerade... det fanns inga tvivel mer!
- Leve konungen! skållade från folket i
korridoren. Leve Karl den tionde! ropade drabanterna
nerifrån borggården.
Kanonerna började igen och trumpeterna
förkunnade det!
Kristina var icke drottning mer, ty Karl X var
krönt i Uppsala, på vars slott han icke fann mera än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
