Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Ölandskungen och den lilla drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖLANDSKUNGEN OCH DEN LILLA DROTTNINGEN 353
en säng. Han skyndade därför till Stockholm att
intaga sin plats i konungaborgen.
Det var i juni månad, som Karl Gustav gjorde
sitt inträde på Stockholms slott. När han vandrade
i statsvåningens många och stora rum och fann dem
tomma, måste han fråga von der Linde var han skulle
bo. Där fanns nämligen icke en möbel; och allt
husgeråd, silver, böcker, tavlor voro försvunna.
- Kan man betala friheten nog dyrt ? tröstade
Linde.
. Konungen måste instämma, och efter långt
sökande fanns ett par rum att bebo.
Men nere i magasinerna invid lejonkulan stod
Kristina iklädd en mansdräkt och mönstrade
pack-lårarne, som voro märkta med namnet »greve Dohna»,
under vilken pseudonym hon skulle anträda en
föregiven brunnsresa till Spä. I sällskap hade hon endast
Anton Steinberg och Lejoncrona. Pimentelli hade rest
förut, och Tott hade dragit sig tillbaka.
Holm-Lejon-crona såg betänksam ut vid åsynen av det oerhörda
bagaget, som likväl endast utgjorde en rest av det
hela.
- Vart ämnar ers majestät resa? frågade han
något misstänksamt.
- Till Spä, har du hört.
- Med så mycket gods?
- Det rör dig inte!
- Kanske ändock.
- Du menar din fordran? Den får du bevaka
i räntekammarn.
- Räntekammarn är tom!
- Jag skall resa nu, stör mig inte.
23. - Strindberg, Hövdingaminnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
