Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Ölandskungen och den lilla drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 HÖVDINGAMINNEN
- Om majestätet reser, så måste jag be om
något skrivet.
- Skäms! Du har ju mitt ord.
- Det är ord, men skrivet är pangar!
- Han talar om pangar nu, i denna avskedets
stund.
- Majestätet har aldrig talat om annat i sitt liv.
- Med dig, ja! Dig, som jag dragit upp ur dyn
och satt upp på Riddarhuset. Qå, dräng! -
Stein-berg, avlägsna denna fluga som surrar för mina öron.
Steinberg, som alltid skötte drottningens ära och
som älskade henne oegennyttigt, gick fram mot
Lejon-crona och bad honom hotande att avlägsna sig, vilket
denne också gjorde, men i en bestämd avsikt.
Drottningen och Steinberg hade icke länge ordnat
med resegodset förrän konungen inträdde.
Det var icke längre Ölandsbonden man såg, utan
monarken, självhärskaren; icke längre den försmådde
älskaren, närd och styrd av ett tvetydigt hopp, ty han
hade fullständigt resignerat, sedan han återsett sin
ungdoms brud, förnedrad, rå, utan ett spår ,av skönhet.
De två mätte varandra med blickarne, varpå
konungen vinkade ut det överflödiga vittnet och
talade:
- Kristina!
- Karl Gustav!
- Karl den tionde Gustav.
- Är du säker?
- Krönt, hyllad och säker.
- Det finns pretendenter.
- Såå?
- De polska Vasarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
