Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Ölandskungen och den lilla drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 HÖVDINGAMINNEN
pfalzare, när du förde vapen mot ditt land. Jag
har hatat Sverige såsom min mor hatat det. Jag
ville ha slut på trettioåriga kriget, ty jag insåg att
Sverige icke hade därute att göra, och om femtio år,
tro mig, skall ni icke äga en sten mer i Tyskland. -
Du säger att jag plundrat! Nej, jag återbördar,
återställer. Ty när jag såg dessa foror med gods släpas
hem från Tyskland, då fattades jag av ett gränslöst
begär att... en gång tänkte jag gifta mig med
kurfursten av Brandenburg för att få vara - det jag är...
ty där vid Spree ligger framtiden, icke vid
Stockholms ström.
- Det här landet var för trångt för dig, kantänka.
- Vem vet!
- Och vad ämnar du"nu?
- Det kommer dig icke vid... Är det mera?
- Det är mycket mera, som jag får dras med.
- Sådant följer med kronan; känn på!
- Det var inte det jag ville tala om.
- Nej, men det andra vill jag inte tala om, och
det får du inte tala om,
Steinberg inträdde nu hastigt och anmälde
rikskansleren.
- Nå, nu kom han lägligt en gång!
Axel Oxenstjerna inträdde; nedböjd av år,
bekymmer och krossade förhoppningar då han sett
kronan gå bort från Vasarne; han syntes tveka inför
den förklaring han måste avfordra Gustav Adolfs
dotter, men som han hälst velat älippa höra. Han
försökte i de närvarandes ansikten läsa vad de nyss
avhandlat, men dessa två voro redan ommaskerade
för att mottaga rikskanslerens hemligheter.
Kristina bröt tystnaden med ett brutalt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
