Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Elefantvalvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 HÖVDINGAMINNEN
Lars Ekerot infördes och Håkan försvann genom
en tapetdörr.
Doktor Hjärne, som suttit i
trolldomskommissionerna och var djupt intresserad av alla abnorma
yttringar av det fördolda själslivet, gick fram mot den
inträdande, fattade vänligt hans hand, men pä ett
sådant sätt att han kunde förnimma pulsens slag,
under det han talade likgiltiga ord.
- Välkommen, Ekerot, sitt ner ett ögonblick,
han ser ju duktig ut, klara ögon och röda kinder;
överhovpredikanten Wallin intresserar sig för hans
sak och vill gärna hjälpa honom. Vad var det nu han
ha.de att säga?
Ekerot betraktade noga hovpredikanten, som var
konungens biktfader.
- Kan jag få nåden träffa majestätet? frågade
han.
- Nej, det går inte an! Säg oss sitt ärende.
- Ja, men herrarne tro inte mig!
- Är han inte trovärdig då?
- Konungen tror mig, och han har givit mig
rätt en gång.
- Det var i en saklig fråga som kunde utredas,
men om han ränner med drömmar, så finner han intet
öra. Är det en dröm?
Efter någon tvekan svarade Ekerot:
- Det är en dröm!
Nu tog doktorn ordet:
- Tala om drömmen! Jag tror på somliga
dröm-jnar, icke alla.
Ekerot, uppmuntrad av denna halva bekännelse,
svarade prompt:
- Jag har sett slottet brinna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
