- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 43. Hövdingaminnen /
376

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Elefantvalvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374 HÖVDINGAMINNEN

hustrur och barn hade förföljt honom med tårar och
böner, under det männen öste förbannelser över
honom, landets välgörare, som nu vid fyrtioett år
var utlevad av arbete och bekymmer för andra.

Varför skulle han straffas för sina goda, stora
gärningar? Sjuk född, alltid sjuk, hade hela livet
varit honom en pina; nöjen och vila fanns icke för
honom; och när han i äktenskapet sökt sig en vän,
hade han funnit en fiende, som regelbundet hatade
hans storverk, som bakom hans rygg gav ut de pangar
han indragit åt kronan, som belönade och älskade
hans fiender, som pjoskade med barnen då han, som
kände det bistra livet, ville härda dem till
motståndskraftiga människor.

En gång hade han brutit benet, en gång träffats
av åskan, en gång legat för döden, då hän biktat och
tagit avsked av sina vänner; sträng mot andra, men
strängare mot sig själv; rättvis vid krävandet av
statens fordrån, hade han icke skonat sina bästa vänner;
vilket dessa betraktade som förräderi, ehuruväl
motsatsen varit mannamån.

Han hade alltid haft svårt att fatta, svårt att lära
läsa och skriva, kunde ännu icke stava; medveten om
sin oförmåga att begripa invecklade saker, visste han
hur man betraktade honom nästan som dum.
Häremot måste han också kämpa; men misstänksamheten
naggade honom, så att han läste förakt, där kanske
det icke fanns; och när slutligen riket blomstrade
under hans statskloka ledning, började han tro på
sig själv, undanskjutande de andra, som ju visat sig
vara de dumma.

Något instängt i lynnet, blyghet kallat, eller
fruktan att blottställa sina känslor, gjorde att han syntes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hovdminn/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free