Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ludvig den helige gör mig bekant med salig Orfila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidiga morgontimme är parken min, rosengården tillhör
mig, jag känner alla mina blommor på rabatterna,
chrysanthemumarterna, järnörterna, begonierna.
Inkommen på rännarbanan uppnår jag
målstenen, går ut genom gallerporten åt rue Soufflot,
vänder åt boulevard Saint-Michel till, stannar
framför Blanchards öppna antikvariska boklåda, tager
utan att tänka därpå en gammal kemi av Orfila,
slår upp den på måfå och läser: »Svavlet har blivit
intaget under de enkla ämnena. Davys och den yngre
Berthollets sinnrika experiment synas dock bevisa,
att det håller väte, syre och en särskild bas, som man
ännu icke lyckats isolera.»
Man kan tänka sig vilken hänryckning av snart
sagt religiös art, som fattade mig inför en sådan
nästan underbar avslöjning. Davy och Berthollet hade
uppvisat syre och väte, jag kolämne. Det tillkom
således mig att giva svavlets formel.
Några dagar senare var jag inskriven i
naturvetenskapliga fakulteten vid (Ludvig den heliges!)
Sorbonne med rättighet att arbeta i analytiska
laboratoriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
