Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fallet och det förlorade paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag icke då begrep, men som likafullt gjorde ett
starkt intryck på mig.
Sedan jag låtit en valnöt gro i fyra dagar,
lösgjorde jag embryot, som i form av ett hjärta icke
större än en päronkärna sitter infogat mellan de
två hjärtbladen, vilka likna en människohjärna. Döm
om min sinnesrörelse då jag på mikroskopets platta
får se två små händer, alabastervita, lyfta och
hopknäppta såsom till bön. Är det en vision, en
hallucination? Nej, ingalunda! En förkrossande
verklighet, som fyller mig med fasa. Orörliga,
utsträckta mot mig likasom besvärjande, jag kan räkna
deras fem fingrar, tummen kortare än de övriga,
riktiga kvinno- eller barnhänder!
En vän, som överraskade mig under det jag
häpen och huvudyr skådade på detta, inbjöds att
bestyrka företeelsens riktighet, och han behövde icke
vara en klärvoyant för att se de två händerna, som
anropade iakttagaren om barmhärtighet.
Vad det var för slag? De två första rudimentära
bladen till ett valnötträd, Juglans regia, Jupiters
ollon. Ingenting annat. Och ändock, det var ett
oförnekligt faktum att de tio fingrarna av mänsklig
form hopknäpptes till en bönfallande åtbörd: de
profundis clamavi ad te!
Ännu alltför klentrogen, och fördummad av en
empirisk uppfostran, lät jag saken ligga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
