Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fallet och det förlorade paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag håller troligt att det är en intrig, satt i gång
av dessa skandinaviska fruntimmer, vilkas
umgängeskrets jag dragit mig ifrån.
Tänk, tre pianon, och jag kan inte byta om
bostad av brist på pengar.
Jag somnar ursinnig på de där fruntimren och
på ödet och med en förbannelse mot himmelen.
Följande morgon väcks jag plötsligt av ett buller.
Man hamrar på en spik i rummet bredvid min säng.
Därefter hamrar nian på den andra sidan.
Tydligen en komplott, dum såsom de där artistfruarna,
och vilken jag ej mera anser värd att spilla
någon vrede på.
Men när jag efter frukosten skall som vanligt ta
mig en lur på sängen, blir det ett oväsen i rummet
över alkoven, så att takgipsen faller ned på mitt
huvud.
Jag går ned och söker värdinnan, beklagar mig
över hyresgästernas uppförande. Hon påstår, mycket
artigt för resten, att hon ingenting hört; hon lovar
att köra bort var och en, som vågar störa mig, ty
hon hölle mycket på att få ha mig kvar i sitt hotell,
som inte gick särdeles bra.
Utan att sätta tro till en kvinnas ord litade jag
på hennes egennytta, då det låg i hennes intresse att
behandla mig väl.
Emellertid fortfar bullrandet, och jag tror mig
förstå att de där fruntimren vilja inbilla mig att det
är klappandar. Sådana enfaldiga slughuvuden!
Men i samma veva ändra kamraterna på crémeriet
sitt uppförande mot mig, och en dolsk fientlighet
yppar sig i anspelningar och sneda blickar. Trött på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
