Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Skärselden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyra stenar framför det öppna fönstret, då klockorna
i Saint-Sulpice börja ringa; därefter den stora
brumbasen i Notre-Dame, och mitt igenom denna vanliga
ringning tränger en tung högtidlig tonvirvel likasom
utgången ur jordens inälvor.
Uppassaren, som kommer med min post, frågar
jag vad detta har att betyda.
– Det är storklockan i kyrkan Sacré-Coeur på
Montmartre.
– Det är alltså det Heliga hjärtats fest i dag?
– Och jag betraktar mina fyra stenhjärtan, en smula
berörd av detta uppenbara sammanträffande.
Jag hör göken från det håll där kyrkan Notre-Dame
des Champs ligger, vilket är en omöjlighet;
eller ha mina öron blivit så utomordentligt känsliga,
att jag kan förnimma ljud, som frambringas ända borta
i Meudonskogen?
Den 15 juni. Jag går ned i staden för att
förvandla en bankanvisning i sedlar och guld. Quai
Voltaire gungar under mina fötter, vilket förvånar
mig fastän jag väl vet att Carrouselbron oscillerar
under vagnarnas tyngd. Men nu denna morgon
fortsättes rörelsen på Tuileriesgården och ända fram till
operaavenyen. Helt visst skakar alltid en stad något,
men för att märka det måste man ha förfinade nerver.
Andra sidan om floden är för oss Montparnassebor
en främmande värld. Nära ett år har gått sedan
jag sist var där, och jag kommer ej längre än till
Crédit Lyonnais eller Café de la Régence. På
boulevard des Italiens fattar mig hemlängtan, och jag
skyndar mig att komma tillbaka till floden, där åsynen
av rue des Saints-Pères kryar upp mig.
Nära kyrkan Saint-Germain-des-Prés möter jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
