Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Skärselden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall icke säga: det som är i min högra hand är det
icke en falskhet... Så har den Evige sagt, din Åter*
lösare, han som har danat dig allt ifrån moderlivet:
Jag är den Evige som haver gjort alla ting, som ensam
har utsträckt himlarne och som haver av mig själv
lagt jorden jämn: Som förstör de lögnares
tecken och gör spåmännen dåraktiga;
som överändakastar de vises vett och gör
att deras vetenskap bliver till en
gälen-skap.»
För första gången uppdök hos mig ett tvivel
på mina vetenskapliga undersökningar! Om det
skulle vara en dårskap, ack! då har jag för ett
hjärnspöke uppoffrat min levnads lycka och makas och
barns likaså.
Ve mig, dåre! Och svalget mellan avskedet från
de mina och detta ögonblick, som går, öppnar sig!
Ett och ett halvt år, så många dagar och så många
nätter, så många smärtor för ingenting!
Nej! det kan icke vara så! Det är icke så!
Vilsegången i svarta skogen? Nej, ljusbringaren
har väglett mig på en rätt stig mot de lycksaligas ö,
och det är demonen som frestar mig! Det är ett
straff man pålägger mig! -
Jag sjunker ned i länstolen; sinnet tynges av
en tröghet, som jag sällan känt; det förekommer
mig som om ett magnetiskt fluidum utginge från
skiljeväggen, och en sömntyngd smyger sig på
lemmarna. Samlande mina krafter reser jag mig för att
skynda ut i det fria. Då hör jag vid gåendet genom
korridoren två röster som viska i rummet bredvid
mitt bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
