Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Skärselden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltmera, och oaktat det motstånd jag uppbjuder,
måste jag stiga ur sängen, besatt av den enda
föreställningen:
- Man dödar mig! Jag vill inte bli dödad.
Jag går ut för att få tag på uppassaren, som bor
i ändan av korridoren. Men han finns dess värre inte
inne. Alltså bortskickad, håller sig undan, hemlig
medbrottsling, köpt!
Då går jag utför trapporna och genom olika
korridorer för att väcka värden. Med en
sinnesnärvaro, som jag icke trodde mig mäktig av, förebär
jag ett illamående, påkommet i följd av dunsterna
från kemikalier, och ber att få ett annat rum för
natten.
Av en slump, som måste tillskrivas en vredgad
försyn, är det enda lediga rummet beläget mitt under
min fiendes.
Bliven ensam, öppnar jag fönstret och inandas
stjärnenattens friska luft. Ovan taken vid rue d’Assas
och rue de Madame äro Karlavagnen och polstjärnan
synliga.
- Mot norden, alltså! Omen accipio!
I det jag drar för alkovens gardiner hör jag
huru fienden ovanför mitt huvud stiger ur sängen
och släpper ned ett tungt föremål i en kappsäck, vars
lock han låser med nyckel.
Följaktligen är det någonting han döljer;
kanhända elektricitetsmaskinen!
Dagen därefter, som är en söndag, packar jag
in och förebär en utflykt till havskusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
