Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Helvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sista dagens morgon stiger jag upp med en
resignation, som jag skulle vilja kalla religiös;
ingenting binder mig längre vid livet. Jag har ordnat
mina papper, skrivit de nödvändigaste brev, bränt
vad som bort förstöras.
Därefter tar jag en promenad i Jardin des Plantes
för att säga farväl åt skapelsen.
De svenska blocken av magnetisk järnmalm
framför mineralogiska museet hälsa mig från mitt
fädernesland. Robins akacia, Libanons ceder;
minnesmärken från den ännu levande vetenskapens stora
epoker; jag hälsar dem. Jag köper bröd och körsbär
för att undfägna mina vänner. Den gamle Martin,
björnen, han som alltid känner igen mig därför att
jag är den ende som bjudit honom på körsbär när
han vaknar och när han skall till att somna. Jag
räcker brödet åt elefantungen, som spottar mig i
ansiktet när han har ätit upp allt, en otacksam och
och trolös ungdom.
Farväl, gamar, himlabebyggare som man
inneslutit i en smutsig bur; farväl, bisonoxe, farväl,
flodhäst, fjättrade demon; faren väl, mansälar, väl
sammanbragta par, som den äktenskapliga kärleken
tröstar över förlusten av havet och de vida
horisonterna; faren väl, stenar, växter, blommor, träd,
fjärilar, fåglar, ormar, alla skapade av en god Guds
hand. Och I store män, Bernardin de Saint-Pierre,
Linné, Oeoffroy Saint-Hilaire, Haüy, vilkas namn äro
ristade i guld på tempelfrisen - farväl! nej: vi
träffas snart!
Jag lämnar det jordiska paradiset, i det att
Séraphitas sublima ord rinna mig i hågen: farväl,
arma jord! Farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
