Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Helvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Längst söder i Sverige ligger den lilla staden
vid havskusten; ett gammalt sjörövare- och
lurendrejarenäste, som bevarar exotiska spår från alla
delar av världen, intryckta av vittbefarne sjömän.
Sålunda företer min läkares boning anblicken av
ett buddhaistiskt kloster. Byggnadens fyra flyglar,
en våning höga, innesluta en fyrkantig gård, och
mitt på denna står ett uthus i kupolform, en
efterhärmning av Tamerlans grav i Samarkand.
Takåsens struktur och beläggning med kinesiska tegel
erinra om yttersta Orienten. En apatisk sköldpadda
kryper på stenläggningen och försjunker bland ogräset
i ett nirvana som förlänges i oändlighet.
En tät häck av bengaliska rosor pryder
yttermuren av östra flygeln, där jag bor ensam. Vägen
mellan gården och husets två trädgårdar leder över
en bakgård med ett kastanjeträd och svarta höns,
som alltid äro ilskna, en mörk och fuktig gata.
I blomsterträdgården finns ett lusthus i
pagodstil övervuxet med aristolochier.
Detta kloster med oräkneligt många rum är
bebott av allenast en mänsklig varelse, distriktets
lasarettsläkare. Änkling, enstöring, oberoende har
han gått igenom livets hårda skola och ser ner på
människorna med det starka och förnäma förakt,
som härflyter ur en djup kännedom om den relativa
värdelösheten hos allt, det egna jaget däri
inbegripet,
Denne mans uppträdande på mitt livs skådebana
var av en så oväntad art att jag är frestad räkna
det till teaterkupperna ex machina.
Nu, vid vårt första sammanträffande då jag kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
