Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Helvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han har utvecklat min guldsyntes så att han vet
mera därom än jag själv. För övrigt, allt som han
säger motsäges i nästa ögonblick; och när jag så
har att göra med en lögnare, tager min fantasi betslet
mellan tänderna och flyger i väg bortom förnuftets
gränser.
Den 8 augusti tar jag en morgonpromenad
utanför staden. Nära landsvägen sjunger det i en
telegrafstolpe; jag går intill den, lyssnar och står som
förhäxad. Vid foten av stolpen ligger en tappad
hästsko. Jag tar upp den som ett lyckobringande
fynd och bär den med mig hem.
Den 10 augusti. På kvällen säger jag god natt
åt doktorn, vars beteende under de senaste dagarna
har oroat mig mer än någonsin. Han har sett
hemlighetsfull ut och liksom kämpat invärtes med sig
själv; hans ansikte är blygrått, blicken slocknad. Han
sjunger eller visslar dagen lång; det har kommit
ett brev, som gjort ett starkt intryck på honom.
På eftermiddagen kom han hem med händerna
nerblodade efter en operation och hade med sig ett
två månaders foster. Han såg ut som en slaktare
och uttryckte sig på ett obehagligt sätt om modrens
förlossning.
- De svaga må dödas och de starka skyddas!
Bort med ömsintheten, som gör att människosläktet
degenererar!
Jag intogs av fasa för honom, och efter det
vi sagt god natt åt varandra på tröskeln mellan våra
rum, fortsätter jag att spionera på honom. Först
går han ut i trädgården utan att jag kan höra vad han
företar sig där. Han kommer tillbaka och stannar
på verandan som gränsar till mitt sovrum. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
