- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 28. Inferno och Legender /
120

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Helvetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag väntar någon tilldragelse, men förgäves; likafullt
är jag viss på att någonting har hänt någonstädes,
vars resultat skola inom kort meddelas mig.

Den 14 augusti. På gatan hittar jag ett blad,
lösrivet ur en kontorsalmanack; därå står tryckt med
stora typer: den 13 augusti (pendylens datum).
Undertill med små bokstäver: »Gör aldrig i löndom
det som du icke skulle kunna göra offentligen.»
(Svartkonsten!)

Den 15 augusti. Brev från min hustru. Hon
begråter mitt öde; hon älskar mig alltjämt, hon har
vårt barn hos sig och hoppas för dess skull på att
det skall bli bättre för oss. Hennes släktingar, som
förut hatat mig, äro icke okänsliga för mina lidanden,
och jag erbjudes att komma och hälsa på min dotter,
en liten ängel som bor på landet hos mormodern.

Det är för mig som att återkallas till livet! Mitt
barn, min dotter har försteget framför makan. Att
få omfamna den oskyldiga lilla stackaren, som jag
har velat tillfoga ont, att bedja henne om
förlåtelse, göra hennes tillvaro gladare genom små
omsorger av en fader, ivrig att slösa sin ömhet,
som han har måst samla i förråd under åratal. Jag
börjar känna mig pånyttföda, vid uppvaknandet ur
en lång och ond dröm, och jag fattar den goda viljan
hos den stränge Mästare, som har straffat mig med
hård och av högre förstånd ledd hand. Nu begriper
jag Jobs dunkla och sublima ord: O hur lycklig är
den man, som Gud straffar!

Lycklig, ty de »andra» bekymrar han sig icke om.

Utan att veta om jag skall finna min hustru där
nere vid Donau, vilket har blivit nästan likgiltigt
för mig på grund av en obestämbar brist på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:51:22 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/inferno/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free