Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Swedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de nå fram dit, uppenbarar sig skyddsängeln, som är
ingen mindre än Swedenborg. De antaga oriktigt
nog att jag är grundligt förtrogen med min
landsman, och överraskade av min okunnighet lämna de
goda fruntimren mig i händerna en gammal tysk bok,
men med förbehåll.
- Tag och läs den här, men bliv icke rädd!
- Rädd? För vad?
Ensam i min rosenröda kammare, slår jag upp
luntan på höft, och jag läser.
Det må överlämnas åt läsaren att gissa vad jag
erfor, då mina blickar fäste sig vid beskrivningen på
ett helvete och jag där fann landskapet vid Klam,
landskapet från mitt zinkbad, tecknat som efter
naturen, med den instängda dalen, de granklädda
bergkullarna, de dystra skogarna, hålvägen med
bäcken, byn, kyrkan, fattighuset, gödselhögarna,
dyngpölen, svingården. Allt återfinnes där.
Helvete? Men jag är uppfostrad i det djupaste
förakt för helvetet såsom ett inbillningsfoster, kastat
på sophögen med andra gamla fördomar. Och ändå
kan jag icke förneka faktum, det enda är att jag
måste på följande nya sätt förklara de så kallade
eviga straffen: vi befinna oss redan där nere! Det
är jorden som är helvetet, detta med överlägsen
klokhet byggda fängelse, där jag icke kan taga ett
steg utan att giva sår åt andras lycka, och där
mina medvarelser ej kunna förbli lyckliga utan att
tillfoga mig ont.
Sålunda tecknar Swedenborg, kanske utan att
veta det, jordelivet i det han framställer helvetet.
Helvetets eld, det är begäret att komma sig fram
i världen; makterna uppväcka begäret och tillstädja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
