- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 28. Inferno och Legender /
229

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utrustade med förmåga att förvända ens syn? Kan
man göra sig osynlig? Detta är olösta spörsmål,
som göra mig förtvivlad. Är jag galen? Nej, läkarne
säga att så icke är förhållandet! Då förefinnes
anledning att tro på underverk. Jag är en fördömd,
jag befinner mig i helvetet, om man får tro
Swedenborg, och makterna straffa mig, rastlöst,
obarmhärtigt. De andar jag frammanar ha icke lust att
krypa ner i flaskan, som jag tagit inseglet av.

Samma dags afton, i ett bra första klassens
hotell i staden M. Jag går till sängs klockan tio.
Vid halv elvatiden börjar man spänta ved i
korridoren utan att någon yttrar missnöje däröver, och
det i ett kontinentalt hotell, fyllt av resande.
Därefter dansas det! Senare vevar man på en maskin
med hjulverk... Jag stiger upp, betalar räkningen
och besluter att fortsätta min resa hela natten.

Mol ensam ute i den kalla januarinatten går
jag och släpar på min kappsäck, uttröttad och
medtagen, under en becksvart himmel. Ett ögonblick
tycker jag det bästa vore att lägga sig ned i snön
och dö. Men i nästa stund samlar jag mina krafter
och viker in på en ödslig bakgata, där jag påträffar
ett anspråkslöst hotell. Sedan jag förvissat mig om
att ingen utspejar mig, smyger jag in genom porten.

Oavklädd sträcker jag ut mig på sängen, fast
besluten att hellre låta döda mig än förmå mig att
stiga upp.

Dödstystnad råder i huset, och den ljuvliga
sömnen nalkas. Då hör jag plötsligt hur en osynlig tass
krafsar på pappersbeklädnaden i taket rakt över mitt
huvud. Det kan icke vara någon råtta, eftersom det
löst spända papperet icke rör sig; och för övrigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/inferno/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free