Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Mirakler.
Efter tre månaders mycket sträng vinter göra
de första vårtecknen sig märkbara. De stelnade
människosinnena tina upp, och de utsådda fröen
under snön börja gro. Det har hänt så mycket, och
i stället för att skjuta ifrån sig de oförnekliga fakta
såsom beroende på slump och tillfälligt
sammanträffande, iakttager man dem, samlar och drar sina
reflexioner. Till en början gjorde man så för att
få skratta åt sin egen vidskepelse, senare slocknar
löjet, och man vet icke mera vad man skall tro.
Det sker under, och det alla dagar, men man gör icke
underverk efter behag. En dag vid middagstimmen
går jag över torget, som för ögonblicket är renröjt.
Sedan länge lidande av agorafobi, fruktar jag för
tomrum, och det är med en illa dold ängslan som jag
går över öppna platser. Denna gång, då jag är
trött af arbete och ytterligt nervös, gör anblicken av
det ödsliga torget ett mycket plågsamt intryck på mig,
så att jag erfar ett begär att kunna »göra mig osynlig»
för att undandraga mig nyfikna ögon; jag sänker
huvudet, fäster blicken på stenläggningen och känner
det som om jag rullade ihop mig i mig själv, tillslöte
de yttre sinnena och avskure beröringen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
