Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonen - vet icke om de voro slutna - och jag
såg en dimma, en bakgrund av obestämd färgton,
och uppifrån taket sänkte sig likasom en
teaterridå: det var skiljeväggen, besatt med hyllor och
buteljer.
- Jaså! yttrade jag lättad som efter en skingrad
smärta, jag är hos herr F. (så hette vinhandlaren).
Officerens ansikte var hopdraget av förskräckelse,
och han grät.
- Vad nu, gråter ni? sade jag till honom.
- Det var ohyggligt, svarade han.
- Vilket då?...
När jag berättat denna historia för andra
personer har man invänt att det var en vanmakt eller
ett rus, två ord som icke säga mycket och ingenting
förklara.
Först och främst beledsagas en svimning av
medvetandets förlust, likaså ruset, och vidare av en
muskelförlamning, vilket icke var fallet här, eftersom
jag satt kvar på min stol och medvetet resonerade
över min partiella omedvetenhet.
Vid denna tidpunkt kände jag varken företeelsen
eller termen: exteriorisation av sensibiliteten.[1] Nu
när jag känner dem, är jag viss på att själen äger
förmåga att sträcka ut sig och att den under vanlig
sömn utsträcker sig högeligen för att till slut, i döden,
lämna kroppen och ingalunda utsläckas.
Härom dagen, när jag gick en trottoar framåt,
såg jag framför mig en källarmästare utanför sin
port högljutt och argt bytande ord med skärsliparen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
