Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underbar - hm! ockult! Nämligen att man idet
där stillsamma och städade hotellet spikade på
varulådor om natten!
- Ovanför ditt huvud?
- Ja, ovanför! Och förvånande var det att detta
spikande förföljde mig i Norge. När jag begärde
förklaring av hotellvärden, påstod han sig icke ha
hört någonting.
- Det är ju alldeles som med mig!
- Ja, det är som med dig! Men vad som hände
mig i Kristiania övergår allt vad mina värsta fiender
skulle ha kunnat hitta på. Jag känner mycket folk
i Kristiania; de funnos kvar i staden och jag kunde
ändå inte träffa en enda! Ensam, fortfarande ensam!
När jag så sitter ensam i Grand hôtels café,
tilltalas jag av en ung man vid ett bord intill. Lycklig
över. att finna ett tillfälle att höra min egen röst,
svarar jag, mot min vana i dylika fall. Som han
föreföll väluppfostrad och resonabel, inbjöd jag honom
till slut att göra mig sällskap, och vi tillbringa aftonen
tillsammans. Jag får medge att efter några timmar
ingav den unge mannen mig obestämda misstankar
om att han icke var den han gav sig ut för. Han
motsade sig själv och talade osammanhängande, och
jag visste inte var jag skulle inregistrera honom.
Slutligen, inemot natten, blev en norsk vän, som
jag inte hade sett på tre år, stående framför vårt
bord; han hälsar på mig med en knipslug min, som
var helt främmande för denna allvarliga karaktär,
och sneglar på min följeslagare. Varpå han skrattar
till och slungar mig en skymf mitt i ansiktet genom
att låtsas tro att min kamrat var en vän, som stod i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
