Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag föll eget nog uppåt i stället för ned. Och
omedelbarligen omgavs jag av ett bländvitt
ljusskimmer, och jag såg - - -
Det som jag såg ingav mig två samtidiga
föreställningar: jag är död, och jag är förlossad! Och
en känsla av högsta sällhet omsvepte mig, vid
medvetandet om att det andra var slut nu. Ljus, renhet,
frihet fyllde mitt sinne, och i det jag utropade: Gud!
erfor jag förvissningen om att jag fått förlåtelse, att
helvetet låg bakom mig och att himmelen öppnade
sig.
Allt sedan den natten känner jag mig ännu mer
hemlös än förut här i världen, och likt ett trött och
kvällsömnigt barn åstundar jag att få »gå hem», att
vila det tunga huvudet vid en moderlig barm, sova
i knät på en moder, den kyska makan till en ofattligt
stor Gud, som kallar sig min fader och som jag icke
vågar nalkas.
Men denna önskan förbinder sig med en annan:
att nämligen skåda Alperna och nogare bestämt Dent
du Midi i Kantonen Wallis. Jag älskar detta berg
mer än de andra Alperna, utan att kunna förklara
varför. Kanske att det är hågkomsten av min vistelse
vid Genéversjön, där jag skrev Utopier i verkligheten,
och av landskapen där, som »påminde» mig om
himmelen.
Där har jag levat de skönaste stunder i mitt
liv, där har jag älskat! Älskat hustru, barn,
mänskligheten, världsalltet, Gud!
»Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och
hus!»
Paris, oktober 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
