- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 28. Inferno och Legender /
355

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppriven på rue Thouin och arbetare spärrande vägen
med sina ställningar och redskap. Då tänker jag att
det icke tör vara Swedenborg som skall leda mig
in på den goda vägen, och under intrycket av denna
aning återvänder jag. Vid hemkomsten faller det
mig in att jag låtit bedraga mig av Swedenborgs
osynliga fiender och att jag bör bekämpa dem.
Sista försöket företages i vagn. Denna gång är gatan
barrikaderad likasom för att uttryckligen mota mina
avsikter. Jag stiger ur vagnen, klättrar över hindren,
men när jag hinner fram till Swedenborgshusets port,
befinnas trottoaren och trappan vara borttagna. Trots
allt tar jag mig fram till ingången, drar i
klocksträngen och... får av en okänd veta att
bibliotekarien är sjuk.

Det är med ett slags lisa i själen som jag
vänder ryggen åt det dystra och torftiga kapellet
med sina skumma rutor, som äro nersolkade av regn
och damm. Det hade alltid frånstött mig, detta hus
i sträng, barbarisk, svårmodig metodiststil, där
bristen på skönhet påminde mig om Nordens
protestantism, och det var först efter allvarsamma
strider mot mitt högmod som jag bekvämade mig till
att söka inträde där. En fromhetsplikt mot
Swedenborg, ingenting annat. Då jag vände om med lätt
hjärta, varseblev jag på trottoaren en förtent järnbit
formad som ett klöverblad, och av vidskepelse tar
jag upp den. Och genast väckes ett minne till liv.
När jag nämligen året förut, den 2 november i det
förskräckliga året 1896, en morgon promenerade i
Kläm i Österrike, gick solen upp bakom en molnvägg
i form av en båge med klöverformade ytterlinjer,
omgiven av blå och vita strålar. Och dessa moln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/inferno/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free