Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låda nära ett fönster, och bland guld- och
silvermedaljerna drages min blick till en av annan metall,
dunkel som bly. Det är min bild, en brottslings
och ärelystens typ med ihåliga kinder, håren på ända
och hatfull mun. Och medaljens frånsida bär devisen:
»Sanningen är alltid oförsynt». O, sanningen, så
fördold för de dödlige, och som jag var nog övermodig
att tro mig hava avslöjat då jag hånade den heliga
nattvarden, vars under jag numera bekänner. Ett
gudlöst minnesmärke, rest åt gudlöshetens vanheder
av hädiska vänner! Det är sant att jag alltid har
skämts för detta förhärligande av brutaliteten och
ej brytt mig om att bevara detta minnestecken, att
jag har kastat det åt barnen att leka med, och att
det har förkommit utan saknad från min sida.
Likaledes ville ett ödesdigert »sammanträffande», att
konstnären som gjorde medaljen blev sinnesrubbad strax
därefter, sedan han bedragit sin förlagsman och
begått förfalskningar. O, denna skam! som icke kan
utplånas, utan för alltid är hugfäst, eftersom lagen
bjuder att detta anklagelsedokument skall förvaras
i statens museer. Där ser man äran. Vad har jag
att beklaga mig över, då Försynen har skänkt
uppfyllelse åt en vanhelgande bön, som jag riktade till
den i min ungdom. Det var omkring mitt femtonde
år; trött på de gagnlösa striderna mot det unga
köttet, som pockade på passionernas tillfredsställande,
utmattad av de religiösa konflikter, som härjade min
själ, vilken var lysten efter att få veta tillvarons
gåta, i en omgivning av fromlande människor, som
pinade mig under förevändning att vilja böja min
själ mot kärleken till det gudomliga, yttrade jag
oförbehållsamt följande ord till en gammal väninna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
