- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 28. Inferno och Legender /
374

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anknytning till en period i mitt liv då jag som mest
utvecklade mig, levde intensivt, trodde och växte.
Jag känner mig snart två år tillbaka i tiden och får
lust att slå mig lös, att tillbringa en halv natt på
trottoarerna vid glas och goda samspråk. Som vi
äro överens att äta middagen i Montmartre, anträda
vi vandringen. Gatans larm dämpar något samtalets
gång, och jag bemärker hos mig en ovanlig
svårighet att höra och uppfatta.

Vid inloppet till avenue de l’Opéra är
folkströmmen häftig, och vi skiljas oupphörligt av
mötande. Där råkar även en man som bär ett parti
vadd att stöta till min kamrat så att han blir helt
vit. Med huvudet fullt av Swedenborgs symbolik
söker jag i minnet vad detta skall »betyda», men
kan endast erinra mig från gravöppningen på S:t
Helena att Napoleon såg ut som om hans kropp
varit omlupen av vitt ludd.

På rue de la Chaussée d’Antin är jag redan
så trött och nervös att vi besluta taga en droska.
Som det är dinertid, är gatan ytterst belamrad, och
när vi åkt några minuter stannar vagnen tvärt, l
detsamma får jag en stöt i ryggen, så att jag reser
mig, känner ett varmt fuktigt flåsande över min
nacke, och när jag vänder mig, har jag de tre vita
hästhuvudena emot mig, en omnibus med en
skrikande kusk ovan. Detta förstämmer mig, och jag
undrar om det skall betyda en varning.

Vi stiga av vid Place Pigalie och dinera. Här
återfinner jag minnena från min ungdoms första
Parisersejour på 70-talet; men det gör mig vemodig,
ty förändringarna äro stora. Mitt hotell vid rue
Douai finns ej mer. Chat noir som då uppstod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/inferno/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free