- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 28. Inferno och Legender /
386

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bästa ögonblick längtar åter, och i själva saknadens
känsla måste ju ligga ett dunkelt medvetande om
något saknat, som man ägt förr.

Sex ljus äro tända vid altaret: prästen i vitt,
rött och guld talar intet, men hans hand fladdrar med
en fjärils graciösa rörelser över en bok. Bakom
träda två vitklädda barn fram och knäböja. Det
ringer i en liten klocka. Prästen tvår sina händer
och bereder någon handling som är mig obekant.
Det sker något sällsamt, skönt, högt där framme i
fjärran bland guld, rökelse och ljus... jag förstår
intet, men känner en oförklarlig vördnad och bävan,
och en känsla slår ner i mig: detta har du upplevat
och medlevat förr...

Men så kommer skamkänslan hos hedningen,
den utstötte som icke hör hemma här. Och så står
hela sanningen klar: protestanten har ingen religion,
ty protestantismen är fritänkeri, revolt, söndring,
dogmatik, teologi, heresi. Och protestanten är bannlyst.
Det är bannet, förbannelsen som vilar över oss och
gör oss otillfredsställda, trista, irrande. Och i denna
stund känner jag bannet, och jag förstår varför
segraren vid Lützen »föll på sin gärning» och huru
hans egen dotter dementerade; förstår varför det
protestantiska Tyskland härjades under det
Österrike förblev orört. Och vad blev vunnet för oss?
Friheten att vara utstötta, friheten att söndra och
avsöndra, för att sluta som konfessionslösa.

Böljande rör sig församlingen ut genom
dörrarna, och ensam blir jag kvar, uthärdande som jag
tycker dessa ogillande blickar. Det är dunkelt vid
dörren där jag står, men jag ser alla uttågande
vidröra vattnet i benitier’n och korsa sig, och som jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:37 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/inferno/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free