Print (PDF) - On this page / på denna sida - 1:o: Husets fasad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OVÄDER 11
såsom emot naturens ordning, nästan hemskt; tänder
de bara första lyktan, så känner jag mig lugn igen
och kan gå min aftonpromenad. Då blir jag trött
och får bättre nattsömn ...
LOUISE lämnar handsken.
HERRN.
Tack, mitt barn... fönsterna kan gärna stå, för
här finns inga myggor... Nu kommer jag!
Om ett ögonblick synes HERRN komma ut från squaren
och lägga ett brev i brevlådan; fram på scenen, sätter sig på
bänken bredvid Brodern.
BRODERN.
Men säg då: varför sitter du i stan, när du
kan få vara på landet?
HERRN.
Jag vet inte! Jag har blivit orörlig, jag är
bunden vid denna våning genom minnena ".. endast
därinne har jag rö och skydd. Därinne ja! Det är
in-tressangt att se sitt hem utifrån; jag föreställer mig
att det är en annan som vandrar därinne... tänk,
jag har vandrat där i tio år...
BRODERN.
Är det tio nu?
HERRN.
Ja, tiden går fort, när den väl har gått, men
medan den pågår är den dryg... Huset var nytt den
gången; jag såg hur de slog in parketten i
salsgolvet, hur de målade paneler och dörrar, och hon
fick välja tapeterna, som sitta där än ... Ja, det var
det! Konditorn och jag äro de äldsta i garn, och han
har haft sina öden, han med... det är en sådan där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
