Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 2. Brända tomten - 2:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÄMLINGEN.
Desto bättre, för mig! – Ser herrn den här
kråsnålen? Den är vacker, ja! Men jag får aldrig se
den själv, har ingen glädje av att den sitter här,
under det alla andra njuter av den. Det är inte
egoistiskt åtminstone, och det finns ögonblick, då jag
ville se den på en annans halsduk för att få beundra
den. Vill ni ha den?
STUDENTEN.
Jag förstår inte... Det är kanske bättre att inte
ha den, som ni sade.
FRÄMLINGEN.
Kanske det! – Var inte otålig, hon kommer
straxt! Är det avundsvärt att vara ung?
STUDENTEN.
Nej, det kan jag inte finna.
FRÄMLINGEN.
Man rår sig inte själv, äter andras bröd, har
aldrig några pängar, får aldrig tala i sällskap,
behandlas som ett fårhuvud, och när man inte får gifta sig,
så måste man titta på andras hustrur med alla dess
farliga konsekvenser. Humbug ungdom!
STUDENTEN.
Ja i sanning! När man är barn, önskar man bli
stor, det vill säga bli femton år, gå och läsa, få
cylinder; sedan önskar man bli gammal, det vill säga
tjugoett år! Alltså vill ingen vara ung!
FRÄMLINGEN.
Och när man blir riktigt gammal, önskar man
vara död. Det återstår inte så mycket önskvärt då!
– Vet ni av att ni ska häktas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
