Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 2. Brända tomten - 2:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅLARN.
Minns han en gosse som hette Robert?
FRÄMLINGEN.
Jo då, det var en stor lymmel som kunde rita
bra!
MÅLARN långsamt.
Och så skulle han in på akademin, för att bli
målare, artist. Men det var i den tiden – då
färgblindheten var på modet. Herr Arvid var tekniker
då, och så skulle han undersöka mina ögon innan
patron, hans far, ville hålla mig på målarskolan...
Därför tog han två garnhärvor från färgerit; den
ena rödaktig, den andra grönaktig; och så frågte han
mig. Jag svarade, och kallade den röda grön, och
tvärtom. Därmed var min bana förstörd ...
FRÄMLINGEN.
Det var ju riktigt som det skulle vara!
MÅLARN.
Nej! – För saken var den, att jag kunde skilja
färgerna, men icke kunde skilja namnen. Detta
upptäcktes dock först när jag var trettisju år...
FRÄMLINGEN.
Det var en ledsam historia, men jag förstod inte
bättre, och det får han förlåta mig!
MÅLARN.
Hur skall jag kunna!
FRÄMLINGEN.
Oförstånd är förlåtligt! – Hör på mig nu! Jag
skulle in vid flottan; provseglade som extrakadett;
och blev liksom sjösjuk; kasserades! Men jag tålde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
