Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 1:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem på något sätt – jag är nyss 80 år – men ingen
känner mig, riktigt – jag intresserar mig för
människors öden...
Rullgardinen i runda salongen dras upp: ÖVERSTEN
synes innanför civil; efter att ha sett på termometern, går
han inåt rummet och stannar framför marmorstatyn.
GUBBEN.
Se, där är översten, som ni skall sitta bredvid i
middag...
STUDENTEN.
Är det – översten? Jag begriper ingenting av
det här, men det är som en saga...
GUBBEN.
Hela mitt liv är som en sagbok, herre; men
fastän sagorna äro olika, så hänger de ihop med en
tråd, och ledmotivet återkommer regelbundet.
STUDENTEN.
Vem är marmorstatyn där inne?
GUBBEN.
Det är naturligtvis hans hustru...
STUDENTEN.
Var hon så älskvärd då?
GUBBEN.
H-ja! Ja!
STUDENTEN.
Säg ut!
GUBBEN.
Inte kan vi döma om en människa, kära barn! –
Och om jag nu berättar er, att hon gick, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
